Efter att vi hade varit och sett Nazcalinjerna så åkte vi till en begravningsplats som låg i närheten av Nazca. Här hade en indianciviliation som levde i trakten innan Nazcaindianerna begravt sina döda. De grävde hål i marken och satte personen i fosterställning i detta hål. Detta eftersom man trodde att personen skulle födas på nytt. Man la också med lite olika saker som den döde kunde ha nytta av att få med sig till sitt nästa liv, tex. mat.
På denna begravningsplatsen var de mumier som de hade grävt fram otroligt bra bevarade, troligen på grund av det väldigt torra klimatet i Nazca. Tyvärr så var gravarna väldigt ytliga, vilket genom åren har lett till mycket gravplundring. Därför var många gravar förstörda och ”beståndsdelarna” av dess invånare spridda över gravplatsen. Lite härvar när man gick runt kunde man hitta bendelar eller en bit hår.
En bit hår som låg på marken.
Och en av gravarna som var utgrävda.
På vägen såg vi också sandtornados som bildades i öknen. Häftigt!