Den 19 december började vi vår resa mot Cusco, där vi så småningom skulle börja vår vandring mot machu Picchu. På vägen började lanskapet bli lite vackrare än vad det hittills hade varit i Peru. Vi åkte också förbi världens största sannddyna.

Vi åkte hela dagen och sov på en bensinmack. Sedan åkte vi vidare och kom fram till Cusco på kvällen. Den 21/12 spenderade vi i Cusco där vi strosade runt lite och laddade för inkaleden med bland annat ett besök på ett chokladmuseeum. Det var soligt och fint. I Cusco finns det också mycket lämningar efter Inka. Cusco var nämligen deras huvudstad. Så många hus och murar bär spår efter Inkas byggkonst.

Detta är den äldsta Inkamuren i Cusco.

Här ser vi katedralen som ligger vid det stora torget.

En av de trånga gatorna – notera den levande laman som står i hörnet.

Här ser vi stora torget från katedralens trapp.

Vi gjorde en tidig kväll och packade; nästa dag var det dags för Inkaleden!

Efter att vi hade varit och sett Nazcalinjerna så åkte vi till en begravningsplats som låg i närheten av Nazca. Här hade en indianciviliation som levde i trakten innan Nazcaindianerna begravt sina döda. De grävde hål i marken och satte personen i fosterställning i detta hål. Detta eftersom man trodde att personen skulle födas på nytt. Man la också med lite olika saker som den döde kunde ha nytta av att få med sig till sitt nästa liv, tex. mat.

På denna begravningsplatsen var de mumier som de hade grävt fram otroligt bra bevarade, troligen på grund av det väldigt torra klimatet i Nazca. Tyvärr så var gravarna väldigt ytliga, vilket genom åren har lett till mycket gravplundring. Därför var många gravar förstörda och ”beståndsdelarna” av dess invånare spridda över gravplatsen. Lite härvar när man gick  runt kunde man hitta bendelar eller en bit hår.

En bit hår som låg på marken.

Och en av gravarna som var utgrävda.

På vägen såg vi också sandtornados som bildades i öknen. Häftigt!

11/12 spenderade vi i Huanchaco, där man antingen hade möjlighet att sola och bada, eller att se massa gamla ruiner. Vi hoppade på bussen till ruinerna.

Först åkte vi till lerstaden Chan chan, som står med på UNESCO:s världsarvslista och är ruinerna efter världens största lerstad. Här levde en indianstam innan inkaindianerna kom och drev bort dem och stängde staden. Vi var och besökte ett av palatsen som fanns i staden. Varje gång en kung dog så stängde de hans palats och byggde ett nytt. Väldigt kostnadseffektivt. Säkert ett bra sätt att undvika att bli lönnmördad på.

När vi hade lämnat Chan chan åkte vi vidare till ruinen efter en annan stad där det också hade bott en indianstam innan inkaindianerna kom och förstörde för dem. Här fanns det två tempel som hette Huaca del la sol y del la luna. Dessa tempel påminde lite om Chan chan, men dessa var bättre bevarade och man kunde se vilka färger alla inristningar i väggarna och så hade haft på vissa ställen. Mycket var riktigt fint! Det som var häftigt här var också att de fortfarande håller på att göra utgrävningar på platsen, så ingen vet vad de kommer hitta härnäst.

När vi kom tillbaka till Huanchaco tog vi det lugnt och åt en supergod middag bestående av färsk fisk, skaldjur och bläckfisk. Hittils det bästa vi ätit!

//Daniella

Söndagen 7/12 startade vi vår resa bort från Banos och också bort från Ecuador. Vår första etapp var i två dagar, vi reste hela dagarna i princip. Första dagen reste vi från 7 på morgonen till ca 10/11 på kvällen. Vi reste över bergen i Equador och var så högt upp som ca 4000 meter vid något tillfälle. Det var häftigt att resa ovan molnen. Väldigt nära gränsen stannade vi och övernattade på en parkering vid en bensinmack, det är nämligen svårt  att veta hur lång tid det kommer ta vid gränsen och det är bra att komma dit i god tid. Men allt gick bra och vi åkte in i Peru!

Vi övernattade på en camping som låg bredvid en strand 8-9/12. Här badade vi i Stilla havet (Stefan badade inte) och på kvällen så tände vi en eld på stranden.

Sedan åkte vi vidare till Mancora, dit vi kom ganska tidigt, vilket gav oss en dag på stranden med lite sol och lathet.

10/12 åkte vi vidare till Huanchaco, där vi skulle stanna i en dag.

//Daniella

Fredagen 5/12 började vi med att åka på rafting. Detta är att man åker på gummibåtar i forsar i en flod. När det går bra ser det ut såhär:

När det går dåligt ser det ut såhär:

Och sedan ligger man i vattnet och är lite disorienterad ett tag tills man blir uppdragen. Men kul var det!

Hela glada gänget!

På eftermiddagen blev vi hembjudna till guiden som vi hade haft på raftingen för att titta på ett lokalt lådbilsrally som de ordnar en gång om året i Banos. Det var jättekul att se, och livsfarligt för de som var med.

Strax utanför fönstret fanns ett gupp som verkade vara det allvarligaste hindret på banan. En olycka skedde då en av bilarna tappade kontrollen där, men ambulansperson väntade vid sidan av och var väldigt snabbt på scenen.

På bilderna ser ni att alla åskådare står bakom stängsel. Dessa är en relativt ny säkerhetsåtgärd och saknades för bara några år sedan. Idag tas dock säkerheten på lite större allvar, och alla förare behöver till exempel använda hjälm.

Lördagen 6/12 åkte vi ziplining. Detta innebär att man får en mundering, blir fastspänd i en vajer och flyger över till andra sidan. Vi åkte sex stycken sträckor och ofta fick vi välja själv vilken position vi ville åka i. Sittandes, upp-och-ned eller ”superman” (liggandes). Superman var helt klart häftigast eftersom man fick bäst vy och kände sig lite som en fågel.

Den första sträckan vi åkte var 150m lång och den sista var 550m lång. Vi åkte uppe i berg över raviner och forsar, så synerna var helt underbara.

Ziplining var vårt sista mål i Baños, och efter det väntade långa bussfärder och ett par jobbiga dagar med magsjuka för Stefan.

På grund av mycket tid i ”ödemarken” och dålig Internetuppkoppling på de hostel vi bor i närheten av så kan vi ej lova att uppdatera bloggen lika ofta som tidigare, men vi gör vårt allra bästa!

//Daniella och Stefan

Onsdagen 3/12 åkte vi vidare mot Banos. Resan tog i princip hela dagen.

Såhär kan det se ut när man åker buss;när det är varmt åker vi med dörrarna öppna eftersom det inte finns någon ventilation/AC på bussen.

Då är det bra att vi har vår ”livlina” förspänd.

Under dagen stannade vi och lagade lunch, vår första ”busslunch”.

I Banos sov vi på bussarna som vi parkerade på bakgården till ett hotell. Man kan antingen sova inne i bussen eller på taket, där en pressening sätts upp som skydd.

Under dagarna i banos fanns det mycket olika öventyr som man kunde ge sig ut på olika äventyr.

Första dagen, torsdag 4/12 så åkte vi på en dagstur till Amasonas. Först var vi på ett räddningscenter för vilda djur där gudien berättade för oss om djur som lever i Amasonas, eftersom vi inte skulle få se några under själva djungelturen. De lever alldeles för långt in och är för skygga.

Sedan åkte vi vidare till en indianby som låg i utkanten till amasonas där vi fick prova att blåsa pilar ur blåsrör.

Jag blev också attackerad med röd färg och krigsmålad.

Sedan var det dags att åka kanot på floden! Det var jättehäftigt.

Efter kanotturen åt vi lunch och sedan gick vi på en tur in i djungeln. Guiden berättade för oss att vi bara skulle kunna ”knacka på amasonas dörr” eftersom det tar ca 4 dagar att gå in i det verkliga Amasonas, men det var fint ändå!

Sedan var det dags att åka tillbaka till Banos. på vägen fick vi smaka på traditionell sockerrörsprit och på riktiga sockerrör.

//Daniella

Tisdagen 2/12 spenderade vi i den lilla byn Otavalo, där vi började dagen med att gå till ett vattenfall som låg i närheten. Stefan var dålig så han föjlde inte med. Men det var ett väldigt fint vattenfall!

Ovanför fallet fanns det en lungn bassäng med vatten där man genom att gå genom en liten tunnel kunde komma ut ”på andra sidan”.

Coolt, men lite klaustrofobiskt.

På vägen hem gick vi på järnvägen, det kom ändå inte några tåg, och gick fortare!

När vi kom tillbaka till hotellet följde Stefan med oss och vi gick till en lokal matmarknad och åt.

Det var jättegott och kostade bara en dollar och 25 cent. Nästan oförskämt billigt.

Efter det så gick vi till en hantverksmarknad och tittade runt lite. Det kanske blev en sak eller två inhandlat.

När vi kom tillbaka till hotellet så åt vi en supergod fruktsallad med frukt vi inhandlat på fruktmarknaden. Ananasen var helt sjukt god!

Alla var såklart tvungna att ta kort på vår fruktsallad.

Mig själv inkluderat!

//Daniella

Under måndagen 1/12 lämnade vi Quito och åkte mot Otavalo. På vägen stannade vi vid Ekvatorn som går igenom Ecuador. Här finns tre olika ”monument” över ekvatorn. Och två olika ”linjer” där ekvatorn går.

Först såg vi den riktiga ekvatorn, där det idag också var ett indianmuseeum. Vi fick en kort guidad tur runt museeumet och lärde oss en del om olika indianstammar som finns i Ecuador. Bland annat en stam som brukade krympa huvuden (de hade ett riktigt krymt huvud från  ett 12-årigt barn, men den bilden låter jag var. De berättade också att det finns en stam som heter Huaorani och som fortfarande lever djupt inne i Amazonas utan kontakt med resten av världen.

När vi hade fått lite utbildning var det dax att se huvudatraktionen; den riktiga ekvatorn!

För jättelänge sen så  mätte indianerna i detta område upp ekvatorn och bosatte sig runt denna, bland annat i den delen av Ecuador där detta museum finns. Några av de husen som fanns i museet hade den gång varit riktiga bostadshus på platsen. De skapade klockor och kalendrar som baserades på att de stod precis på ekvatorn. När solen var på ena halvan av klotet betydde detta att det var en viss tid på dygnet/året. Två gånger om året/dagen gick det inte att läsa av instrument eftersom solen var precis över dem och det inte fanns någon skugga. Vi fick se några av dessa. 2003 så mättes med GPS var ekvatorn var och då kom man fram till att tidigare mätningar var fel och den alltså gick på den plats där vi nu befann oss.

Sedan tog vi seriösa kort på den riktiga ekvatorn:

Och efter det fick vi pröva några experiment som visade på att jordens ”krafter-nånting” var mycket svagare på ekvatorn. och att det var svårare att göra olika saker där för att det var mitt på jordklotet.

Vi fick bland annat försöka balansera ägg, vilket Stefan klarade och fick ett diplom för:

Han var väldigt stolt.

Sedan fick vi prova att balansera på linjen, vilket då var svårare än vad det var att göra det på sidan av ekvatorn.

Samt att vi fick göra lite andra experiment som visade på att man var svagare på ekvatorn än bredvid den.

Sedan gick vi och såg det ”felaktiga” monumentet som byggdes av fransmän för några år sedan. Detta monument och denna ”ekvatorlinje” ligger enligt GPS ca 240 m fel. Klantigt gjort av fransmännen!

Ganska flådigt monument var det också.

På fejkekvatorn tog vi självklart lite oseriösa bilder.

Sedan var det dags att hoppa på bussen igen och bege oss mot Otavalo.

//Daniella

Då har vi efter en väldigt lång flygtur äntligen landat i Ecuador och tagit oss in på hotellet Plaza Internacional.

Vi landade enligt schemat, dvs 16:06 lokal tid, 22:06 svensk tid. Klockan är nu 20:30 och vi är dödströtta. Vår jakt efter en livsmedelsbutik misslyckades, så vi får klara oss utan vatten tills det blir frukost.