Den 19 december började vi vår resa mot Cusco, där vi så småningom skulle börja vår vandring mot machu Picchu. På vägen började lanskapet bli lite vackrare än vad det hittills hade varit i Peru. Vi åkte också förbi världens största sannddyna.

Vi åkte hela dagen och sov på en bensinmack. Sedan åkte vi vidare och kom fram till Cusco på kvällen. Den 21/12 spenderade vi i Cusco där vi strosade runt lite och laddade för inkaleden med bland annat ett besök på ett chokladmuseeum. Det var soligt och fint. I Cusco finns det också mycket lämningar efter Inka. Cusco var nämligen deras huvudstad. Så många hus och murar bär spår efter Inkas byggkonst.

Detta är den äldsta Inkamuren i Cusco.

Här ser vi katedralen som ligger vid det stora torget.

En av de trånga gatorna – notera den levande laman som står i hörnet.

Här ser vi stora torget från katedralens trapp.

Vi gjorde en tidig kväll och packade; nästa dag var det dags för Inkaleden!

Efter att vi hade varit och sett Nazcalinjerna så åkte vi till en begravningsplats som låg i närheten av Nazca. Här hade en indianciviliation som levde i trakten innan Nazcaindianerna begravt sina döda. De grävde hål i marken och satte personen i fosterställning i detta hål. Detta eftersom man trodde att personen skulle födas på nytt. Man la också med lite olika saker som den döde kunde ha nytta av att få med sig till sitt nästa liv, tex. mat.

På denna begravningsplatsen var de mumier som de hade grävt fram otroligt bra bevarade, troligen på grund av det väldigt torra klimatet i Nazca. Tyvärr så var gravarna väldigt ytliga, vilket genom åren har lett till mycket gravplundring. Därför var många gravar förstörda och ”beståndsdelarna” av dess invånare spridda över gravplatsen. Lite härvar när man gick  runt kunde man hitta bendelar eller en bit hår.

En bit hår som låg på marken.

Och en av gravarna som var utgrävda.

På vägen såg vi också sandtornados som bildades i öknen. Häftigt!