Den 19 december började vi vår resa mot Cusco, där vi så småningom skulle börja vår vandring mot machu Picchu. På vägen började lanskapet bli lite vackrare än vad det hittills hade varit i Peru. Vi åkte också förbi världens största sannddyna.

Vi åkte hela dagen och sov på en bensinmack. Sedan åkte vi vidare och kom fram till Cusco på kvällen. Den 21/12 spenderade vi i Cusco där vi strosade runt lite och laddade för inkaleden med bland annat ett besök på ett chokladmuseeum. Det var soligt och fint. I Cusco finns det också mycket lämningar efter Inka. Cusco var nämligen deras huvudstad. Så många hus och murar bär spår efter Inkas byggkonst.

Detta är den äldsta Inkamuren i Cusco.

Här ser vi katedralen som ligger vid det stora torget.

En av de trånga gatorna – notera den levande laman som står i hörnet.

Här ser vi stora torget från katedralens trapp.

Vi gjorde en tidig kväll och packade; nästa dag var det dags för Inkaleden!

Efter att vi hade varit och sett Nazcalinjerna så åkte vi till en begravningsplats som låg i närheten av Nazca. Här hade en indianciviliation som levde i trakten innan Nazcaindianerna begravt sina döda. De grävde hål i marken och satte personen i fosterställning i detta hål. Detta eftersom man trodde att personen skulle födas på nytt. Man la också med lite olika saker som den döde kunde ha nytta av att få med sig till sitt nästa liv, tex. mat.

På denna begravningsplatsen var de mumier som de hade grävt fram otroligt bra bevarade, troligen på grund av det väldigt torra klimatet i Nazca. Tyvärr så var gravarna väldigt ytliga, vilket genom åren har lett till mycket gravplundring. Därför var många gravar förstörda och ”beståndsdelarna” av dess invånare spridda över gravplatsen. Lite härvar när man gick  runt kunde man hitta bendelar eller en bit hår.

En bit hår som låg på marken.

Och en av gravarna som var utgrävda.

På vägen såg vi också sandtornados som bildades i öknen. Häftigt!

Efter Ica reste vi till Nazca torsdagen 18/12 och bodde på ett jättefint hostel. Här i Nazca skulle vi göra nånting vi hade sett fram emot hela resan: Se de berömda Nazca-linjerna!

Nazca-linjerna är mönster, eller ”geoglyfer”, som är ritade över hela Nazca-öknen och antingen föreställer en särskild figur (till exempel en kollibri, spindel, människa och liknande) eller är ”bara” ett väldigt streck. Varför dessa geoglyfer är ritade från början är det ingen som vet, men forskare misstänker att de antingen användes för att kommunicera med gudarna, eller att de användes som en sorts kalender.

På vägen till hostelet stannade vi vid ett utkikstorn där det gick att se två figurer: ett träd, och två händer. Både jag och Daniella tycker dock att ”händerna” snarare ser ut som en liten fågel eller en kyckling.

Trädet

Händerna (Eller ”kycklingen”)

Dagen efter begav vi oss till en flygplats där vi fick flyga i en Cessna 205 i cirka en halvtimme och se ett urval av de mest kända geoglyferna. Det var riktigt häftigt att få se med egna ögon, men Daniella tyckte det var lite otäckt att flyga.

Valen. Väldigt svår att se på denna bild. Den är ritad med smala streck och korsar den tjocka linjen strax nedanför till höger om vingspetsen.

Trapezoid. Strax till höger om mitten.

Astronauten. Målad på den svarta delen av berget nedanför mitten.

Kollibrin. En av de vackraste och mest kända geoglyferna.

//Stefan

Efter att vi hade lämnat Paracas och Ballestas-öarna begav vi oss till Ica där vi campade vid ett hostel.

Första dagen spenderade vi vid poolen och tog det lugnt, men andra dagen åkte vi till ett pisco-destilleri. Pisco är en starksprit som framställs genom att destillerera jästa vindruvor. Pisco är väldigt vanligt i Peru och kan hittas överallt. Jag tyckte att allting såg väldigt ohygieniskt ut då alla kärl fanns utomhus och var helt nedsandade när vi var där.

De här dörrarna är inte designade för europeer…

Dag tre begav vi oss ut i öknen med sand-buggies för att åka sandboard. Daniella mådde inte bra på morgonen så hon valde att stanna hemma. Jag har aldrig åkt snowboard förut, men jag trodde att jag skulle ha det ganska enkelt med att åka ned för dynorna. Jag hade väldigt fel.

Även erfarna snowboard-åkare som var med sa att det var svårt att hålla sig upprätt, så jag tycker inte att jag var så dålig i slutändan.

//Stefan

Efter Lima åkte vi vidare till staden Paracas, där huvudattraktionen var Ballestas-öarna.

Ballestas-öarna är en samling av små öar med spännande vildliv och kallas ibland för ”fattigmans Galápagos”. På båtturen dit blev vi välkomnade av en stor flock pelikaner som flög över oss, och vi åkte förbi en fiskarbåt där sjölejon lekte i nätet och försökte stjäla fiskarnas fångst.

När vi kom fram till öarna började vi med att se ”el Candelabro”, en sandmålning längs bergskanten. Det är oklart exakt vad den användes för, men troligtvis var det någon form av vägvisare.

Sen åkte vi vidare mot en grottformation där det var fullt med sjölejon. De var väldigt lugna och brydde sig inte alls om att vi var där. De flesta låg bara och sov.

Överallt på öarna kunde man hitta enorma flockar av fågelarten ”Boobies”. Boobies är särskilt kända för att kunna ha blå fötter, dock hittade vi inte en enda sådan på dessa öar.

Uppe på en kulle såg vi en liten grupp pingviner vandra omkring, men det var de enda vi såg på hela turen. Sen åkte vi runt alla öar och fick se både sjölejon och boobies på nära håll. Än en gång brydde de sig inte om att vi var där, utan låg bara på klipporna och latade sig.

//Stefan

11/12 spenderade vi i Huanchaco, där man antingen hade möjlighet att sola och bada, eller att se massa gamla ruiner. Vi hoppade på bussen till ruinerna.

Först åkte vi till lerstaden Chan chan, som står med på UNESCO:s världsarvslista och är ruinerna efter världens största lerstad. Här levde en indianstam innan inkaindianerna kom och drev bort dem och stängde staden. Vi var och besökte ett av palatsen som fanns i staden. Varje gång en kung dog så stängde de hans palats och byggde ett nytt. Väldigt kostnadseffektivt. Säkert ett bra sätt att undvika att bli lönnmördad på.

När vi hade lämnat Chan chan åkte vi vidare till ruinen efter en annan stad där det också hade bott en indianstam innan inkaindianerna kom och förstörde för dem. Här fanns det två tempel som hette Huaca del la sol y del la luna. Dessa tempel påminde lite om Chan chan, men dessa var bättre bevarade och man kunde se vilka färger alla inristningar i väggarna och så hade haft på vissa ställen. Mycket var riktigt fint! Det som var häftigt här var också att de fortfarande håller på att göra utgrävningar på platsen, så ingen vet vad de kommer hitta härnäst.

När vi kom tillbaka till Huanchaco tog vi det lugnt och åt en supergod middag bestående av färsk fisk, skaldjur och bläckfisk. Hittils det bästa vi ätit!

//Daniella

Söndagen 7/12 startade vi vår resa bort från Banos och också bort från Ecuador. Vår första etapp var i två dagar, vi reste hela dagarna i princip. Första dagen reste vi från 7 på morgonen till ca 10/11 på kvällen. Vi reste över bergen i Equador och var så högt upp som ca 4000 meter vid något tillfälle. Det var häftigt att resa ovan molnen. Väldigt nära gränsen stannade vi och övernattade på en parkering vid en bensinmack, det är nämligen svårt  att veta hur lång tid det kommer ta vid gränsen och det är bra att komma dit i god tid. Men allt gick bra och vi åkte in i Peru!

Vi övernattade på en camping som låg bredvid en strand 8-9/12. Här badade vi i Stilla havet (Stefan badade inte) och på kvällen så tände vi en eld på stranden.

Sedan åkte vi vidare till Mancora, dit vi kom ganska tidigt, vilket gav oss en dag på stranden med lite sol och lathet.

10/12 åkte vi vidare till Huanchaco, där vi skulle stanna i en dag.

//Daniella

Fredagen 5/12 började vi med att åka på rafting. Detta är att man åker på gummibåtar i forsar i en flod. När det går bra ser det ut såhär:

När det går dåligt ser det ut såhär:

Och sedan ligger man i vattnet och är lite disorienterad ett tag tills man blir uppdragen. Men kul var det!

Hela glada gänget!

På eftermiddagen blev vi hembjudna till guiden som vi hade haft på raftingen för att titta på ett lokalt lådbilsrally som de ordnar en gång om året i Banos. Det var jättekul att se, och livsfarligt för de som var med.

Strax utanför fönstret fanns ett gupp som verkade vara det allvarligaste hindret på banan. En olycka skedde då en av bilarna tappade kontrollen där, men ambulansperson väntade vid sidan av och var väldigt snabbt på scenen.

På bilderna ser ni att alla åskådare står bakom stängsel. Dessa är en relativt ny säkerhetsåtgärd och saknades för bara några år sedan. Idag tas dock säkerheten på lite större allvar, och alla förare behöver till exempel använda hjälm.

Lördagen 6/12 åkte vi ziplining. Detta innebär att man får en mundering, blir fastspänd i en vajer och flyger över till andra sidan. Vi åkte sex stycken sträckor och ofta fick vi välja själv vilken position vi ville åka i. Sittandes, upp-och-ned eller ”superman” (liggandes). Superman var helt klart häftigast eftersom man fick bäst vy och kände sig lite som en fågel.

Den första sträckan vi åkte var 150m lång och den sista var 550m lång. Vi åkte uppe i berg över raviner och forsar, så synerna var helt underbara.

Ziplining var vårt sista mål i Baños, och efter det väntade långa bussfärder och ett par jobbiga dagar med magsjuka för Stefan.

På grund av mycket tid i ”ödemarken” och dålig Internetuppkoppling på de hostel vi bor i närheten av så kan vi ej lova att uppdatera bloggen lika ofta som tidigare, men vi gör vårt allra bästa!

//Daniella och Stefan

Onsdagen 3/12 åkte vi vidare mot Banos. Resan tog i princip hela dagen.

Såhär kan det se ut när man åker buss;när det är varmt åker vi med dörrarna öppna eftersom det inte finns någon ventilation/AC på bussen.

Då är det bra att vi har vår ”livlina” förspänd.

Under dagen stannade vi och lagade lunch, vår första ”busslunch”.

I Banos sov vi på bussarna som vi parkerade på bakgården till ett hotell. Man kan antingen sova inne i bussen eller på taket, där en pressening sätts upp som skydd.

Under dagarna i banos fanns det mycket olika öventyr som man kunde ge sig ut på olika äventyr.

Första dagen, torsdag 4/12 så åkte vi på en dagstur till Amasonas. Först var vi på ett räddningscenter för vilda djur där gudien berättade för oss om djur som lever i Amasonas, eftersom vi inte skulle få se några under själva djungelturen. De lever alldeles för långt in och är för skygga.

Sedan åkte vi vidare till en indianby som låg i utkanten till amasonas där vi fick prova att blåsa pilar ur blåsrör.

Jag blev också attackerad med röd färg och krigsmålad.

Sedan var det dags att åka kanot på floden! Det var jättehäftigt.

Efter kanotturen åt vi lunch och sedan gick vi på en tur in i djungeln. Guiden berättade för oss att vi bara skulle kunna ”knacka på amasonas dörr” eftersom det tar ca 4 dagar att gå in i det verkliga Amasonas, men det var fint ändå!

Sedan var det dags att åka tillbaka till Banos. på vägen fick vi smaka på traditionell sockerrörsprit och på riktiga sockerrör.

//Daniella